Puhhhhhh. Lite så känner jag efter 60 minuters hockey i Jönköping och en ny fenomenal KIK-seger.
Först och främst så var det fantastiskt kul att få ge sig ut på vägarna igen för en lite längre bortresa.
Husqvarna Garden levererade med allt från ett bra pressrum till en otrolig inramning med över 6 000 på läktarna.
Matchen gjorde mig inte heller besviken och det är bara att konstatera att matcherna mellan KIK och HV71 verkligen har varit något alldeles extra den här säsongen.
Och efter tre matcher lagen emellan har KIK tagit sju poäng. Två segrar och en förlust efter straffar.
Det är smått overkligt – och då ska man ha med sig att KIK var 5 sekunder från att vinna även det första mötet i Husqvarna Garden.
I kväll fick KIK sin revansch och man gjorde det på samma sätt som man har vunnit tidigare matcher den här säsongen. Man jobbar mer än sina motståndare.
Det känns som att HV71 hatar att möta Kristianstads IK. Dels för att KIK jobbar så hårt som man gör – men nog också för att man visar noll respekt för det, på pappret, övermäktiga motståndet.
Det spelar liksom ingen roll vem som står där på andra sidan linjen – eller att det är 6 000 skanderande supportar på läktarna.
KIK-spelarna växer istället av det – och av utmaningen.
I kväll hamnade man i brygga två gånger om, men lyckades jobba sig tillbaka.
Och när 3–2-pucken satt i nätet bakom Filip Larsson i slutet på tredje så kändes det hela vägen som att det skulle bli tre poäng.
För även om KIK var tillbakapressade i tredje – och att Olof Lindbom svarade för några otroliga räddningar – så tycker jag att KIK lämnar Jönköping med tre rättvisa poäng.
Det är smått otroligt vilken förvandling det här laget har gått igenom. Efter sex raka torsk har man nu på en vecka spöat BIK Karlskoga borta och HV71 två gånger inom loppet av tre dagar.
Sjävklart är KIK i toppen för att stanna – men jag håller mig fortsatt ödmjuk. Det kommer med största sannolikhet komma en dipp under säsongen och KIK kommer att förlora hockeymatcher igen.
Men det tycker jag vi skiter i nu. Det jag kommer bära med mig från Jönköping i kväll är vilket jäkla lag Kristianstads IK har gått och blivit. Och vilken härlig match lagen bjöd på med allt från läckra mål till bråk och tuffa dueller.
Tack för showen och lite till.
Mina tre kungar efter HV71 på bortais:
3: Olof Lindbom. Det är några helt galna räddningar som målvakten svarar för i den tredje perioden. Han vinner matchen åt KIK i slutet.
2: Erik Flood. Älskar hur han går in och sätter färg på matchen. Det skulle ha varit Martin Thörnbergs magiska hemvändarkväll – men det slutade med att han blev nerbrottad, åkte på 2+2 och förlorade. HV71:s första förlust på hemmaplan i år.
1: Gustav Olhaver. Mest för 2–2-målet och för att han är en jäkligt bra hockeyspelare. Målet i sig är så vackert och det är värt en repris eller två.
Till sist. Kul att vara tillbaka i bloggvärlden igen. ”Mackan” har gjort en fin insats den här säsongen när jag själv slarvat bort både länk och inlogg. Men nu ska de förhoppningsvis kunna bli lite mera liv här också. Det förtjänar KIK.
// Per Widerberg