"Jag skulle inte vilja ta ordet dundersuccé i min mun, men…"

”Jag skulle inte vilja ta ordet kris i min mun, men…”

Så löd rubriken på förra blogginlägget. Efter det har det handlat mycket om bojkotter, ”supportertjafs” och hårda ord – milt uttryckt – på fysiska möte(n) och i sociala medier.

Men jag har skrivit en lång krönika om det redan och har sagt vad jag tycker i ämnet. Ett tillägg bara: Det är fler än KIK som jobbar med vikande publiksiffror i dagens idrottssverige. Bara en sån sak om att IFK ”bara” hade 2 700 på sin näst senaste hemmamatch säger en del om vilket pandemiklimat vi fortfarande lever i. Glöm inte det.

Kris i min mun var det ja. Efter fem raka torsk ville jag inte ta det ordet i min mun och det blev ju ingen kris heller. Även om det blev ytterligare en förlust för KIK innan vinden sedan vände.

Men inte f-n trodde jag att KIK skulle roffa åt sig 19 av 21 möjliga poäng i de matcherna som följde efter den där sjätte raka nollpoängaren.

Men det är precis vad som har inträffat. Och hade det inte varit för den där sista olycksaliga slutminuten i Husqvarna Garden hade KIK stått på 21 av 21.

Ingen blackjack där alltså.

Trots det vill jag påstå att det mesta går som en dans just nu för Mikael Gaths gäng. Första 15 minuterna mot Karlskoga var det bästa jag sett KIK spela på väldigt länge. Kanske någonsin.

Det är starka ord, men så har KIK aldrig spelat en sån här hockey tidigare. Speciellt inte på den här nivån. Mot sånt kvalificerat motstånd.

Man hade en frejdig start som orädd nykomling hösten 2019, men när höst blev till vinter blev det också kallare för KIK och senare den säsongen räddades man av corona-utbrottet.

Men det här? Den här kvalitén? Nä, det har jag aldrig upplevt tidigare. Och då har man ändå varit med om en hel del sedan den där marssöndagen 1997 då KIK var en match från att gå upp i näst högsta serien (då hette det division 1, från och med 1999 döptes serien om till allsvenskan och har sedan ändrats med diverse olika upplägg). Då var jag på plats i Ängelholm som ung hockeyälskare och såg KIK förlora med 2–6 i Ängelholm. Det jag minns bäst av den matchen var att Rögles Kristoffer Starck var ruggit bra. Åtminstone tyckte jag det då. Och så minns jag att Jocke Alftberg vaktade kassen för KIK. En personlig favorit under den eran.

Nu flög jag iväg en smula.

Men det här är faktiskt hockeyhistoria som vi i Kristianstad upplever just nu. KIK ligger åtta, tog inget skutt uppåt efter segern mot Karlskoga, och har bara tre poäng upp till femman och kvällens motståndare Karlskoga, som man faktiskt var klasser bättre än. Vad som är ännu skönare för KIK i dagsläget är att man har åtta poäng ner till Troja under strecket. Ett avstånd som kan växa till elva poäng när lagen möts i Ljungby Arena på fredag.

Det enda som störde Mikael Gath den här onsdagskvällen var ”juniormisstagen”, som han uttryckte det. Exakt så benämnde han också det för laget efter matchen. Jag snackade nämligen med Malte Sjögren innan jag pratade med Gath och Sjögren sa då att de hade pratat om ”juniormisstagen” som de hade gjort och att de i-n-t-e skulle göras i nästa match. Det säger också något om dagens KIK – och om svansföringen och inställningen som råder. Trots 4–1 hemma mot Karlskoga så kan alltså Mikael Gath stå inför laget och prata om ”juniormisstag” efter matchen och alla (förmodar jag…) köper det snacket.

En styrka – det också.

En annan styrka, och det skrev jag också om i min huvudtext efter matchen, är att försvars- och målvaktsspelet lyft sig flera klasser jämfört med den där jobbiga inledningen. Under de sex första första matcherna släppte KIK in 27 mål. Ett snitt på 4,5 insläppta mål per match.

I de följande sju matcherna, som alltså har givit 19 av 21 poäng, har KIK släppt in 12 mål. Ett mål mot Vita Hästen, Västerås, AIK, Tingsryd och Karlskoga. Och så tre insläppta i bortamötet med AIK och fyra borta mot HV71.

Det ger ett snitt på 1,7 insläppta mål per match.

4,5 vs 1,7. Mer behövs inte sägas.

Givetvis kan man inte slå stenhårt på trumman och ropa dundersuccé än, men onekligen har lagbygget i allmänhet och målvakterna i synnerhet (främst Dichow) visat att det här gänget kan lira riktigt bra ishockey. Anledningen till att jag lyfter Dichow före Lindbom är deras facit på de här sju poänggivande matcherna i rad: Lindbom har åtta insläppta på sina tre senaste matcher och Dichow har fyra på fyra. Mot Karlskoga var dansken dessutom bara 1.29 från att håva in säsongens första nolla.

Gaths grabbar spelade bra under långa stunder även i de jobbiga inledningsmatcherna och han pratade hela tiden om att poängen kommer att trilla in och att det inte finns några skäl till oro.

Då var jag en smula skeptisk till det snacket.

Nu förstår jag hur han tänkte och resonerade. Och hur mycket han verkligen trodde på sitt lag.

Även om jag tror att inte ens Gath hade kunnat drömma om den här utdelningen som har skett den senaste tiden.

Nähä, nu har onsdag blivit torsdag och jag ska runda av.

Nästa anhalt: Ljungby Arena.

Och nya stordåd av ett historiskt j-vla bra Kristianstads IK?