"Jag skulle inte vilja ta ordet kris i min mun, men…"
Blogg, Hockeyallsvenskan
Dags att ventilera lite hockeytankar igen. Jag börjar med att lägga in min kommentar som är med i lördagspappret och som redan ligger på webben. Men bloggen är ju gratis så jag bjuder på den här. Sjysst va? Efter följande rader nedan kör jag lite mer utvecklade tankar om det tunga KIK-läget som råder just nu.
”Det var kanske ingen bomb på förhand. Inte med tanke på det stentuffa inledningsprogrammet. Men nu står vi ändå här och KIK har spelat fem allsvenska matcher och har tagit noll, nada, zip, zero poäng. Av 15 möjliga. Mest oroväckande för KIK? De avgrundsdjupa dalarna de hamnar i.
Mot Modo i Ö-vik tappade man 1–0 till 1–3 på några minuter i första perioden.
I onsdags blev 0–1 till 0–4 hemma mot Björklöven.
Och i går blev så 1–2 till 1–5 på några minuter i mittperioden. I Ö-vik var KIK svaga när man släppte in tre raka, likadant i onsdags mot ”Löven”.
Men mot Modo i kväll var man varken svaga eller ens dåliga.
Mikael Gaths gäng var rent ut sagt bedrövliga.
Jag kom på mig själv att jag satt och kliade mig i huvudet och undrade vad i hela fridens namn de höll på med. Det var enkla uppspel som hamnade rakt i gapet på motståndaren. Enkla sidledspassningar som for rätt in i sargen och pucktapp som inte var av denna värld.
Och då har vi inte ens nämnt positionsspelet och markeringsspelet i egen zon.
Det existerande inte ens. Knappt ens på pappret.
Modo lekte med KIK och hemmaspelarna såg i det närmaste helt paralyserade ut.
Det går att ha svackor i hockeymatcher, men svackor som den KIK hade i går funkar inte på den här nivån.
Det var nästan så att vårt gamla hockey-bockey-gäng på Bladetsporten hade kunnat matcha KIK i andra perioden.
Lite överdrivet, jag vet. Men ni hajar vad jag menar.
Frågan är nu hur många smällar som egot och självförtroendet pallar med.
Noll av 15 är ju allt annat än roligt. Och på onsdag ska man ta sig an Thomas Paananens Västerås på bortais. Med den här insatsen på näthinnan kan jag inte se framför mig att KIK ska spräcka sin poängnolla på det sjätte försöket.
Nästa fredag då? Ja, då kommer Vita Hästen på besök.
Då gäller det bannemej för Mikael Gath & Co att plocka fram både pisken och löphuvudet.
För de ingredienserna fanns inte där i kväll.”
Det var kommentaren det.
Vad finns då mer att säga? Ja, en hel del faktiskt. Jag ska inte kasta den gröna yxan i sjön än, men jag har verkligen trott på den här KIK-upplagan. ”Trott på” i den meningen att de ska slippa kvala och att de kanske skulle kunna landa på en 11-12:e plats i vår. Nu har ju motståndet varit tufft och man har inte mött några lag där man kan kräva poäng – vilka lag kan man egentligen det mot, med KIK-mått mätt? – och bitvis har man ju faktiskt spelat ganska bra hockey. Det måste vi vara ärliga att säga.
Men nånstans räcker det inte ändå.
Orsaker? Ja, de djupa dalarna är ju nämnda ovan. De m-å-s-t-e KIK bara tvätta bort.
Man kan som sagt hamna i svackor, men de svackorna får inte innebära tre baklängesmål varje gång för då kan man hiva in handduken redan nu.
Det är det man först måste få bukt med.
Mer då?
Ja, antalet insläppta mål måste ju minskas. Två mot Karlskoga gick ju an, men efter det har man släppt in 22 mål på fyra matcher. Elva i två matcher mot Björklöven och samma facit i de två matcherna mot Modo.
Med såna siffror norpar du inga poäng i den här ligan, det ska gudarna veta.
I dag mot Modo var spelet i egen zon det sämsta vi sett så här långt. Man hade oerhörda problem under stora delar av matchen.
Positions- och markeringsspelet var jag inne på ovan men i kvällens match förlorade man dessutom majoriteten av alla sargdueller i egen zon. Och det kostade.
Gath ville lasta dagens fem insläppta på det taffliga försvarsspelet, men det är inte bara spelet i egen zon som gör att man har släppt in 22 mål på fyra matcher.
Många, mig själv inräknad, har varit inne på att KIK:s akilleshäl är målvaktssidan och jag står fast vid det. Frederik Dichow gör inga tavlor eller släpper in några jättebilliga mål i dag och vid några av målen är han dessutom helt övergiven av lagkamraterna.
Men där är också backskott med styrningar och något mål där han kanske är skymd. Kniviga lägen, visst, men ska man hålla på den här nivån så måste man nog mota några av de puckarna. Man måste helt enkelt vara tätare som målvakt.
Styrningar är alltid vanskliga för en målvakt, men samtidigt är det ju så att man knappast kan släppa in varenda styrning som inträffar under en match. Då är det tack o godnatt direkt.
Som målvakt måste du göra de där bonusräddningarna också, de där räddningarna som ger laget ett extra go och som höjer moralen och tryggheten. Jämförelsen är en smula orättvis, jag vet, men med Calle Clang i kassen hade KIK knappast släppt in fem puckar efter halva matchen mot Modo. Jag är rätt övertygad om det.
Heter KIK:s målvaktspar Frederik Dichow och Olof Lindbom efter jul och nyår?
Jag tror inte det.
Ett annat problem med KIK just nu är att försäsongens mest hetaste spelare verkar spela helt utan självförtroende.
Linus Pettersson står fortfarande på noll mål och kommer inte alls till på samma sätt som under försäsongen. Det är också skillnad på motståndet, en inte helt oviktig detalj i sammanhanget. Samma sak med Deven Sideroff, som har sett väldigt blek ut som nosen så här långt och har inte alls den powern i sig och näsan riktad mot mål som vi såg i augusti och september.
En annan som KIK måste få igång är Nikolai Skladnichenko. Han glimtar till bitvis i vissa sekvenser, men får det inte att lossna riktigt. Kristoff Kontos är en annan import med höga förväntningar på sig och de som lite nätt undrade om Boden och Hockeyettan var hans rätta nivå har fått vatten på sin kvarn här i säsongsinledningen. Kontos blev också bänkad när Mikael Gath försökte röra runt i femmorna – som han väldigt sällan gör – när det såg som värst ut i andra perioden.
Vad KIK skulle behöva i nästa match, eller åtminstone inom det snaraste, är samma utdelning som deras motståndare haft i de här tre sista matcherna. Snabba, enkla mål i tätt följd som ger boost och välbehövlig energi till hela laget. En tro på att vi också kan få ha lite islossning och flyt.
Eller ”lite medstuds”, som Gath brukar kalla det.
Jag skulle inte vilja ta ordet kris i min mun i dagsläget, men om KIK fortfarande står på noll poäng efter Västerås borta på onsdag och Hästen hemma på fredag, ja, då får vi nog börja närma oss det ordet i alla fall.
Till sist lite om publiken. I kväll fick vi ingen publiksiffra alls och på swehockey står det Spectators: 0. Så illa var det ju inte, men varför det inte lämnades någon officiell siffra kan vi bara spekulera i. Men på läktarplats såg det åtminstone ut ungefär som det gjorde mot Löven i onsdags.
I första perioden var ståplatspubliken tyst, men sen helt plötsligt kom de igång med sång och ljudkuliss i andra perioden. Kanske hade de bestämt att bojkotten skulle vara i fyra perioder. Hur som helst var det välkommet och med en Modo-klack på plats var det bitvis så som vi vill ha det. Och för KIK-spelarnas skull hoppas jag att bojkotten är över.
Nästa fredag mot Hästen behöver Dennis Svensson & Co all sång och stöd de kan få om vinden ska vända.
Allt för ikväll!
Han en trevlig helg!
/Mackan