KIK-tåget tuffar vidare mot game seven (?) – men för SJ är det game over

Alla kvartsfinaler i kvalet till SHL slutade 4–1.

Alla utom en.

Den enda underdogen som lever är de gröna grabsen från Skåne – Kristianstads IK.

HV71, Karlskoga och Björklöven. Alla favoriterna gjorde sitt i sina kvartar. 4–1 i alla tre matcher och det enda som var överraskande med det var att Löven–Västerås inte gick till fler matcher.

Den fjärde favoriten – Modo – har dock inte gjort sitt än. Fredagens matchboll lyckades man inte slå in. KIK stretade emot på ett berömvärt sätt och höll matchen vid liv i tre perioder.

Till slut kunde Mikael Gaths finkammade pågar (😉) spela hem matchen och reducera till 2–3.

KIK:s moral och gruppkänsla verkar vara något alldeles extra den här säsongen. Ibland känns det nästan som att det är lika segt virke i KIK som det var i Mats Wilander på gruset på Roland Garros på 80-talet.

Ni som minns, ni minns, som Bedrup skulle sagt.

Nåja, nu är vi bara ”en match från game seven”, som C More-gänget hade uttryckt det. De älskar att säga game seven, speciellt den eminente Lars Lindberg. Men det får han förstås göra.

Men först har vi game six, det låter inte lika sexigt (!) att säga det, och den spelas i Kristianstad i kväll. KIK-backen Erik Flood fick en riktig tjyvsmäll av Filip Sveningsson som åkte på 5+20 (gaming) för en interference när han knockade Flood. Jag har dock varit i kontakt med Flood under söndagsförmiddagen och han ger klartecken för spel: ”Det är fint med mig, jag är spelredo inför ikväll”, skriver han i ett sms.

Den ena frågan lyder då:

Kan KIK kvittera?

Såklart att de kan.

Och den andra:

Gör de det?

Jag tror bannemej det. Jag har tippat mot KIK i hela den här matchserien och trott att de skulle knipa max en match men det tipset har Gath & Co redan skickat till banarbetarna på SJ. Det blir en bra slutförvaring…

Modo är skärrat efter missen i fredags och kan KIK bara spela på samma sätt som man gjorde i hemmamatchen i måndags så är det fullt möjligt att vi har den här game seven i Ö-vik på tisdag.

Det hade varit en riktig jäkla höjdare. Både för klubben men också för den här staden.

Frågan är då bara hur vi på sportredaktionen ska agera om det blir match i Foppaland på tisdag.

Ny tågresa?

Haha, ni skämta med mig aprillo…

För ni kanske läste min lilla resebetraktelse TILL Ö-vik?

Man kan väl säga att hemresan blev ungefär lika…ja, kaosartad.

Ett tag såg det ut som att jag aldrig skulle komma hem, men eftersom förseningarna (jmf med en vanlig tågresa utan barnarbete) redan var inräknade i min ursprungliga reseplan så fanns där ändå hopp.

Ö-vik–Stockholm gick hur smidigt som helst.

Sen började showen. Knappt en timmes färd efter Stockholm gick tuff-tuff-tåget ner i mopedfart, givetvis på grund av banarbetet.

Sedan stannade det helt: ”Tyvärr kommer vi att få stå här ett tag då vi ska invänta fem (!) mötande tåg”.

Jodå, ni läste rätt. Fem tuff-tuff-tåg skulle passera vårt innan fick tuffa vidare. Vän av ordning undrar ju då om det inte skulle vara möjligt att man turas om, i någon solidarisk anda. Men nädå, vi skulle vänta på alla fem tåg och de skulle bara tuff-tuffa förbi oss.

När det är samma sak på en landsväg så är det ju inte så att alla bilar från ena hållet ska strömma förbi de andra som måste stå och vänta i nästan en timme, vilket var fallet med vårt lilla tåg den här gången.

Å andra sidan: Jag är fullkomligt övertygad om att de där resenärerna i de fem tågen också fick sitt tålamod prövat under resans gång.

Och precis som på ditresan var alla toaletter i vagn 1,2 och 3 ur funktion. Äldre herren eller damen i vagn 1 med lite gå-svårigheter hade fått göra både nummer 1 och två i byxan innan de hunnit fram till första funktionella toaletten i vagn 5. När jag även på den här resan frågade varför toaletterna var obrukbara så var det nu ingen som tyckte att detta tåg inte skulle trafikeras. Nu var det istället en yngre tjej som tittade på mig och svarade på ett nonchalant och märkligt sätt : ”Ja, jag har undrat det också, jag trodde att det skulle ha löst sig”.

Ungefär som att hon hade tappat en skjortknapp. Minns ni brat-tjejen i Nilecity? Inte riktigt så, men i en avskalad version. Den attityden och approachen på ett företag som redan har sina problem…jag säger då det.

I Nässjö blev det sedan buss till Alvesta och efter alla otaliga tågstopp man varit med om under de här resedagarna fick man ju halvpanik när bussen stannade vid ett rödljus: ”Ah, för helvete, inte nu igen”. Tills man sekunden senare upptäckte att man ju satt på en buss.

”Puh”, typ.

Så nu förstår jag också vad Gath och de andra menar när de säger ”nu ska det bli gott att åka lite buss igen”…

Det hela avrundades med att tåget i Alvesta faktiskt väntade på oss trots att det skulle ha avgått 19.26 och vi inte var i Alvesta förrän 20.00. ”Riktigt sjysst”, tänkte man då. Äntligen lite framgång. I torsdags kunde till exempel inte tåget mot Ö-vik vänta och då kom vårt tåg från Hässlehåla in bara 20 minuter efter den ordinarie avgången.

Men det där med att de väntade in bussen var inte så ”sjysst” som man först trodde. För när vi väl kom till Alvesta så stod där att tåget skulle gå först 20.30. ”Märkligt att de avsätter en halvtimme för byte från buss till tåg när tåget redan var försenat”, tänkte vi bussfolket från Nässjö.

Sen tog det inte lång tid efter att man satt sig på tåget innan det plingade till i högtalarna. ”Välkomna bla bla bla…och det här tåget kan gå tidigast 20.30 på grund av – håll i er nu – just det: BANARBETE!

Hallelujah! Så klart skulle även smålänningarna bjuda på lite banarbete den här lördagskvällen.

När sen konduktören började prata mer och ursäktade sig för att hon brukar svamla och sen gjorde just det så undrade man faktiskt om det var ”riktig” lördagskväll på det här tåget…

Nästa meddelande kom från Bistro-killen: ”Vårt kassasystem har lagt ner så vi kan inte ta några kreditkort. Men swish går alldeles utmärkt”.

10 minuter senare:

”Vi har nu upptäckt att ni som har Nordea inte kan swisha…men alla ni som inte har Nordea kan fortfarande betala med swish.”

Vad säger man?

Några minuter efter 20.30 fick vi faktiskt tuffa iväg och fröken Svammel brast då ut till alla: ”Nu är vi faktiskt på väg, jag trodde aldrig att vi skulle få komma iväg på det här klockslaget”, sa hon och lät lika lättad som Alexander Österberg och Stefan Johansson kommer att vara när Modo–KIK-serien är över.

Men ni ser, till och med personalen verkar ha tappat tron på sin urspårade arbetsgivare.

Jag lämnade Ö-vik 8.06 och när jag tuffade in på Kristianstad C 21.40 så tror jag aldrig att jag har varit så glad över att se min kära hemstad.

Och som sagt: Blir det en game seven så förutsätter jag att Bladetsporten väljer bort de mötande tågen, de förvirrade konduktörerna och de trasiga toaletterna. Det måste vara SJälvklart efter den här skitnödiga resan.

Nästa stopp: Game six!

/Mackan